Låt mig presentera...

Nu är det bestämt... vårt namnval av vår älskade gosse <3

Så låt mig presentera :

Nils Theo Vilhelm Bucht

Alltså Theo som tilltalsnamn... Nils eftersom det var det första jag tänkte då han föddes att han såg ut som en liten tomtenisse och skulle heta nåt med Nils.. plus att både farmors morfar och farfar hette Nils. Vilhelm efter Mickes farfar. Kakan gjorde Micke precis efter vi kommit hem från BB och fick den hormonfyllda mamman att brista i gråt! :) Så fin den var...
Theo bestämde vi att han skulle heta i princip redan på bb, han såg helt enkelt ut som en Theo. Dock så har inte namnet gillats av alla runtomkring oss, därför har vi ibland tvekat på om det är rätt... men hallå... det är det bästa! å är han en Theo så är han.. helt enkelt! Inget annat namn passar på våran lille prins! Nu är det bara boka dopet i sommar....
<3

Lilltrollet...

 

 

Bilder på vår älskade skatt, du är det finaste & bästa som hänt mig i hela mitt liv.. <3 Jag älskar dig så mycket så du vet inte! Jag gör allt för dig lilltrollet!  

Finns inte mycket att skriva just nu.. kärlek, mys, mat, fika,umgås, närhet, njutning, blöjor, fix och trix är de ord som beskriver vår vardag bäst. Det är nytt, härligt och underbart allt!  

<3 

Mys!

idag har jag och gossen mest sovit känns det som.. jag har varit grymt trött idag, och även lilla prinsen våran! Först vaknade vi och var vaken nån timme mellan 8-11 sen somnade vi och sov till halv två! :) men skööönt var det.. imorgon ska vi till bvc och det ska bli spännande att se hur mycket gossen har vuxit sen han skrevs ut från sjukhuset den 15 e. Jag gissar att han väger 4150 gram och är 56 cm lång.

Han växer så det knakar och ibland vill man bara stoppa tiden!! nej, nu vankas det säng, dusch, nattning å renbäddning... å lite tvätt.... fullt upp hela tiden.. men mestadels så myser vi.... det kan man aldrig få för mycket av..... natti natti... <3

Det går fort!

Gossen växer så det knakar.. snart kan han inte ha sina strl 56 kläder nå mer, utan vi har börjat gå över på 62 nu. Mammas lillhjärta, som blivit så stor redan nu!! Allt har som blivit mer "rejält" på honom, och han känns inte lika bräcklig nå mer.. fingrarna har blivit större, benen, munnen, fötterna, allt!! :) det ska bli spännande att se hur stor han blivit då vi ska till BVC på torsdag! :) Han fäster blicken jätte mycket och tittar sig omkring överallt..

Han har blivit jätte stark i nacken och lyfter å vrider den. Idag höll han fast tutten med sin hand, så den inte skulle trilla ur munnen! Just nu ligger han med pappa och tittar på tv.. han blev verkligen intresserad då vi satte på tecknat... sötnöten. Han är så duktig och målmedveten i allt våran lilla gosse... :) fast det kanske alla mammor tycker om sina egna barn? att dom bara är bäst! :)

Här kommer två bilder på våran kärlek: <3

Mamma älskar dig!!! 

Det händer inte ofta nu...

Bloggen är definitivt inte det som prioriteras i vardagen just nu... Nuförtiden går livet ut på att mysa, amma, byta blöjor, äta, sova, och mysa lite till... å självklart umgås med nära å kära! :) Jag har inte rört datorn på två dagar nu...men jag ska försöka blogga lite mer framöver, det är ju faktiskt här jag kan gå tillbaka och läsa om hur allt var då våran prins var liten sen! :)

Lillkillen är så snäll med oss, han sover ca 4-5 timmar i sträck varje natt.. sen vaknar han och vill ha mat och byta en blöja! :) Han har fått för sig att kissa ner sin mamma och pappa varje gång man lyfter på blöjan för att ta av den.. :) Sötnöten. Röd pempa har han fått också, lite småprickig och nästan svampig av allt bajsande och penicillin... så nu har han alldeles nyss fått bada för andra gången i sitt liv, och det älskar han verkligen. Han plaskar och njuter för fulla muggar..

Inatt har svärmor och svärfar sovit här, och träffat gossen för första gången igår.. Det var kul att dom och äntligen fick träffa våran lilla skatt efter att dom varit sjuka mm..
I eftermiddag får vi besök av mormor och morfar å compani! :)
Och på tal om min vikt nu efter förlossningen.... jag har redan gått ner 13 kg och har 5 kg kvar till min inskrivningsvikt, så jag känner mig mer än NÖJD. Det känns som att jag går ner minst ett kilo om dagen nu då gossen äter som en hääääst ;) ibland vill han äta hela tiiiden! Vi har kommit på ett namn till "gossen", men jag vill vänta lite med att avslöja det innan vi bestämt alla mellannamn! :) <3

Kärlek mellan mamma och son <3

Gossen är utskriven :)

Idag blev gossen utskriven och bara våran! Gud så skönt att slippa åka in till sjukhuset morgon och kväll för det där penicillinet! :)

Han besiktades och allt såg fint ut.. förutom hörseltestet som visade att bara hörde på ett öra, dom sa att det oftast inte är någon fara iaf, att det kan vara fosterfett som är kvar i hörselgången, och därför visar ett negativt test, så vi får väl hoppas det. Även om man är lite smått orolig för att han bara ska ha ett öra som sin mamma nu...

Idag vägde lillprinsen 3870 gram, är 54 cm lång och huvudomfånget var 38 cm:) Allt annat dom kollade innan utskrivning var bra, så det kändes skönt... Dom fick även klippa en del av tungbandet på honom, eftersom det var lite för kort. Så nu har han ännu lättare att suga då han äter! :) Lillkillen våran! <3

Han är verkligen jätte pigg om kvällarna, annars sover han och äter hela dagarna... men just nu sitter han klarvaken i sin pappas famn och myser! det är helt underbart att titta på honom. Jag älskar denna lilla krabat mer och mer för varje dag, jag är kääär och njuter varje dag av att få vara med honom!  Ikväll har jag filat lillens naglar och det var inte de största naglarna man har filat!  SÅ söta! <3

Nej, nu ska vi gå upp och försöka få denna lillgosse att sova och hoppas att han är lika snäll med mamma och pappa även denna natt! <3 Idag har gossen bara velat ligga i famnen, han trivs inte alls då man lägger ifrån honom och vill hela tiden vara nära! och det har man ju såklart ingenting emot!

Nattinatt/ En glad mamma! <3

Myspys

här hemma är det mys som gäller hela dagarna, förutom all amning och bajsblöjor:) Våran gosse är så himla lugn och snäll, och gör inte mycket väsen av sig... Jag blir helt varm i kroppen då han tittar på mig, och när han tittar runt överallt med sina små ögon så tänker jag att jag är lyckligt lottad som fått ge liv till denna lilla prins, och glädjetårarna kommer ! <3 Det är underbart att få vara hans mamma, jag är så stolt över honom. Det känns faktiskt konstigt att säga att jag är mamma, men jag vänjer mig mer och mer för varje dag! Amningen har kommit igång på allvar, och gossen är hungrig som en häst nu... nu äter han med ca 2 h mellanrum! Han är så duktig på att suga nu och få i sig maten... gokillen våran! Det märks att han börjar bli piggare men han är ju såklart fortfarande trött av allt penicillin han får i sig. Tack och lov är det sista dagen vi behöver åka till sjukhuset på tisdag! :) I morse när vi var där så vägde han 3 844 gram, så han har gått upp ca 300 gram på 3 dagar.. nu får han inte bli alltför stor såå fort! :) börjar redan känna att jag vill att han ska vara liten lääääänge! :) <3 Tänk att han redan är 8 dagar gammal idag.. <3  Personalen på avd. 56 är verkligen helt underbara... dom hjälper till om man har frågor och funderingar, och är så lugna å fina med gossen! Det känns verkligen som att han är i bra händer då dom tar hand om honom.. Idag fick han en ny mössa, och sköterskan ritade en stjärna på den;) som den stjärna han är.. :)

Storebror Liam har varit himla grinig, trött och gnällig igår, jag tror jag hörde ordet pappa hundratals gånger, och kände att jag blir tokig av allt gnäll.. han hängde och klängde på pappa hela tiden och ville hela tiden ha uppmärksamhet... det är inte lätt att "dela" sin pappa med en liten bebis. :)  men sen på kvällen igår började han visa mer intresse för lillebror, och ville hjälpa till med honom, pussas och kramas och är såg go med honom. Imorse då vi satt och åt frukost å bebis låg i babysittern så satt Liam och busade med lillebror, och lillgossen smilade och var så nöjd. Nog är dom som söta. Hoppas svartsjukan håller sig borta nu... :) Vi försöker såklart att ge Liam extra mycket uppmärksamhet, beröm osv nu så han inte ska känna sig bortglömd, men detta är ju nåt som bara är en kort period och går över. Man märker ju redan idag, att han börjat "vänja" sig med våran nya familjemedlem lite bättre! :)

Det är underbart att få ta hand om denna lilla kille, nu har man nåt att vakna till varje morgon, man längtar efter att få amma, mysa och se hans fina blå ögon! Det finns inget som är bättre nu. En sak som jag märkt nu sen vi fått gossen är att jag inte bryr mig lika mycket om materiella saker.. det är så härligt att bara få vara tillsammans och mysa med varandra! Det är det finaste som finns ju ;)  Älskade barn.... I natt har liten varit vaken mycket mer än vanligt och sömntimmarna blev inte många... ;) det har de ju inte blivit den senaste veckan sen gossen kom till världen. Men vad gör det då man har världens finaste skatt ;) tacka vettja mina koffeintabletter! ;)) hehe....

Nu har gossen precis fått sig mat, och det är lunchdags för oss andra.... sen blir det en sväng ut i den härliga solen med barnvagnen...hönsmamma som jag är har vi inte vågat oss ut i blåsten med den ännu....  Men nu ska den invigas å gossen ska bäddas ner varmt i vagnen! :)  Där sover han säkert gott...

Ha en bra dag alla fina! <3

 

Kärlek

Våran gosse

Lördagen den 5/5- 2012. Kl. 08.52 föddes vår lilla gosse som vägde 3550 gram och var 52 cm lång. Han är världens finaste lilla kille, och vi är så lyckliga allihopa! Han är så lugn och snäll med sin mamma och pappa och gör inte mycket väsen av sig. 

En liten berättelse av hur det gick till då gossen kom till världen... <3

Gossen föddes genom ett akut kejsarsnitt eftersom jag hade väldigt sega och långdragna värkar i nästan två dygn som bara gjorde att jag plågades.. Jag öppnades endast 2 cm på denna tid.. Att jag inte öppnades mer berodde på att jag hade hög feber och infektion, det var antagligen därför som värkarbetet inte gick mer framåt än vad det gjorde. Vi kom in på BB kl elva på förmiddagen i fredags, kollade ctg osv, jag hade täta värkar... men vi blev hemskickade igen eftersom jag inte öppnats så mycket ännu. När vi kom hem började jag få feber och frossa och mådde inte alls bra, jag låg i sängen och grinade med dessa hemska värkar som fortfarande kom med 3 minuters mellanrum, ibland tätare. Nej. nu får det vara nog tänkte jag. Tog telefonen och ringde förlossningen och berättade att jag nu också fått feber och frossa.. Jag var välkommen in dit igen...

Kl 16 var vi inne på förlossningen igen, och dom satte upp mig på ctgn... jaa värkarna var desamma.. men det hände liksom ingenting där nere. Jag hade 39 graders feber och frös och svettades om vartannat.. Pågrund av min feber satte dom in mig på dropp antibiotika direkt och även vanligt dropp, men dessa omgångar av dropp och en massa värktabletter hjälpte inte. Febern ville inte ner.. och det ville fortfarande inte hända någonting där nere. Jag öppnades inte, och det kände liksom meningslöst att plågas av dessa värkar. Jag fick ju ingen sömn heller på grund av värkarna, så jag fick en sovdos morfin för att kunna sova, och sov ca 2 timmar denna natt iaf...

På Lördag morgon kl 7 vaknade jag av att jag frös så förbaskat, och kände att febern steg ännu mer. Barnmorskan Sigrid kom in på rummet och kollade och fixade med mig... Plötsligt blev det blött... en stor pöl i hela sängen... NU gick vattnet sa jag... :) mycket riktigt, det var vattenavgång.. och barnmorskan blev glad för att det fixat sig själv... dom hade nämligen tänkt ta hål på hinnorna som nästa steg i förlossningen... Sen gav hon mig lite fil i en mugg,  jag var ju helt slut av att inte ha ätit på länge.. men snabbt kom hon tillbaka igen... drick inget mer.... du ska över på förlossningen nu... å vi vet inte hur det här slutar.

Okeeej. jag började ana och misstänka att det skulle bli som jag trott och samtidigt fasat.. ett snitt... men i detta läge brydde jag mig inte alls om det jag oroat mig för.. att bli snittad! jag ville ju bara slippa dessa värkar, plågan, febern å MEST av allt.. så ville jag få ut våran gosse frisk och kry.

Väl över på förlossningen igen så kopplade dom på ctgn, och det stod ett streck på hjärtljuden, jag höll ju på att dö ! men snabbt började hjärtat att ticka där på skärmen....! fyfan! det var långa sekunder innan dom syntes... usch. jag blev livrädd.... och hann tänka mycket!!! Nu när jag fick värkar så sjönk bebbes hjärtljud och gick ner till 60 ibland.. ibland var den uppe på 180... det verkade som att bebis inte mådde så bra nu. Jag blev orolig, men behöll fortfarande mitt lugn, trots allt så kände jag mig lugn rakt igenom hela tiden..

Barnmorskorna var rejält oroliga, och jag såg i deras ögon att dom funderade på hur bebis egentligen hade det där inne i magen..... usch.. kommer inte glömma deras blickar.. dom kom in om och om igen och gav mig bricanyl för att stoppa värkarna.. En av dessa söta barnmorskor hette Sigrid. Jag tror jag fick 3 omgångar av bricanyl och värkarna/sammandragningarna fortsatte komma ännu.. Jag sa..  nu får ni ta ut honom... jaa, dom sa att vi måste nog det, för att bebisen kommer inte att orka med en vanlig förlossning. Vi hann bara säga det, så kom läkaren in som skulle snitta mig.. en supersöt tjej som hette Anastasia, hon förklarade hur snittet skulle gå till, och att det inte skulle dröja länge. Klockan var då kring åtta, och det hade gått en timma sen jag kom över på förlossningen. Hon sa att snittet kommer att ske innan klockan 9.  Det tog inte många minuter så fick jag en kateter och rullades över på operationsavdelningen.. En läkare frågade mig.. har du varit med om det här förut? neeej, svarade jag.. bara då jag själv föddes, men de minns jag inte så mycket av :)))

Väl inne på operationsrummet så flyttades jag över på operationssängen... dom la ryggbedövningen, och började jobba på :) När dom skulle lägga bedövningen så hade jag svårt att veta hur jag skulle ligga... in med magen, ut med rumpan.. hej å hå... hehe... ja hur de nu var, det var svårt å ligga bra iaf.. men dom satt dit den! ;) Benen började försvinna och det värmde och brände från magen å neråt. Micke höll på att svimma då dom satte ryggbedövningen eftersom han inte tål nålar ( blod går hur bra som helst, han såg tom mina tarmar å grejjer i magen)...så han fick sätta sig ner på golvet ett par minuter för att inte svimma! jag var i denna stund lite smått orolig för att han skulle missa bebis födelse.. men det gick fint.. Klockan 08.52 hördes ett litet lätt skrik, och en liten söt tomtenisse var född,... dom visade upp honom för mig, och jag fick se att det var en liten kille! :) sen sprang dom iväg med honom och Micke följde med... det var min första tanke.. att vilken liten nisse.. han ska heta nåt med Nils i mellannamn.... men vi får väl se.. namn är inte bestämt! ;) 

Gubben hade feber och en sänka på 70 då han föddes, så dom satte in penicillin direkt.... Jag trodde att snittet skulle vara mer obehagligt och kännas mer än det gjorde.. det kändes bara att dom bökade på där i magen, tröck och så... men inget mer.... Just efteråt började jag må illa och spy, så jag fick syrgas... direkt masken var borta, så kom illamåendet igen...

Efter dom sytt ihop mig så skjutsades jag iväg till en övervakningsavdelning, där alla möjliga patienter som opererats låg... Där fick jag ligga från klockan 10- 13.30.. jag spydde och mådde dåligt, och var så trött.. hade syrgasmask hela tiden. Jag vågade inte somna för att det kändes som att jag skulle svimma eller dö om jag gjorde det :) kände mig så svag i hela kroppen....

Men sen då klockan började närma sig ett kände jag att nu kan jag inte stå ut nå mer... nu är jag nog stark... jag måste ju få åka iväg och träffa min prins å älskling nu..... jag visste inte vart mina killar var, eller hur gossen mådde.. så det var hemskt att ligga där... från och med att jag sagt till om att jag ville åka iväg upp på bb.. fick jag vänta ca 40 min, jag blev lite otålig, och det var underbart att sen få rulla in på bb där mina prinsar satt och väntade på mig. Micke hade inte heller en aning om hur jag mådde eller vart jag var... lite dålig info där kan jag tycka! :) Strax efter jag kommit tillbaka så kommer en barnläkare in.... jag har ett tråkigt besked...eran lilla gosse måste flytta över till barn- IVA, avd. 56. eftersom han har infektion, och feber.... så gossen hade också fått samma skiiiit som jag.. som vi inte än vet vad det är ännu.. Men jag misstänker att min GBS, satt spår i oss båda!  Så då tog dom med sig lillkillen och gick över dit. Jag stannade kvar på BB och vilade upp mig ett tag till.. på eftermiddan rullades jag över till avd. 56 för att vara med lillkillen igen en stund. Vi mös ett tag, för att sedan gå tillbaka och sova på bb. Tur att Micke fick sova där med mig, även om det inte var de bästa sängarna för papporna! ;) Jag behövde verkligen honom nu...

På Söndagen fick jag en hemsk huvudvärk och kunde inte röra mig... jag spydde och mådde illa av denna hemska huvudvärk.. usch! jag var tvungen att ligga plant i sängen hela tiden för att inte huvudet skulle pulsera eller sprängas sönder. En barnmorska pratade om att hon trodde jag fått spinalhuvudvärk, då vätska från ryggmärgsbedövningen läcker ut på någe sätt.. tydligen rätt vanligt! men huvudvärken är då den värsta jag varit med om.. usch.... jag fick koffeintabletter, och de var då min räddning, huvudvärken lindrades, det gjorde ju såå ont att jag inte ens kunde titta. eller röra huvudet.. bara ligga plant..  min feber ville fortfarande inte gå ner, och höll i sig i två dagar trots all penicillin. Sen på tisdag var jag så pigg så jag blev utskriven...men inte gossen, så vi fick sova en natt med honom på avd. 56...Och det var ju rena lyxen att vara där om man jämför med standarden på bb..

 På onsdagsmorgonen var även gossens sänka nere på 20, istället för 70 som när han föddes.. så då fick även han permis från sjukhuset på onsdag.. vilket innebär att vi åker in morgon och kväll för att ge penicillin genom den nål han har i huvudet....  och den ska han ha i 10 dagar från och med då han föddes.... så sista dagen på måndag då... :) Han fick ju sond de första dagarna, för att sedan bli piggare och börja orka suga från napp/flaska... nu suger han även på bröstet hur bra som helst...och mjölken har kommit igång på riktigt.. just nu är vi bara hemma och myser med varandra allihopa.

 Liam är världens bästa storebror och så rädd om sin lillebror. Själv äter jag också en del mediciner nu, 2 olika sorters penicillin, spruta mot blodproppar, koffeintabletter och värktabletter.. men idag har jag börjat känna mig riktigt pigg och alert... och ha mer matlust!  och för att inte tala om såret... det har gjort ont, slitit och dragit, jag har haft tungt att andas mm.... men idag känns det faktiskt mkt bättre med det också... nu ska jag snart ta mig en skön dusch, har inte vågat mig på att duscha på ett par dagar för att jag har varit rädd att bandaget ska lossna... Här en dag blev det varmt och rött ovanför såret, och jag blev orolig, men nu är de bättre. Som jag sa då jag satt och ammade gossen idag.... allt detta spelar ingen roll alls! jag hade kunnat göra om allt jobbigt för den underbara skatt vi fått. Han är världens finaste och lugnaste kille <3 och jag älskar honom över allt annat. Detta som jag fått vara med om går inte att beskriva i ord, men detta är ett försök att förklara och visa det jag upplevt i ord, och det är kul att ha kvar som minne sen i framtiden!

man glömmer så fort, jag har redan glömt en massa och kommer säkert att komma på mer sen! 

Nej, nu ska jag ta mig den där sköna duschen å raka mig... som jag inte fått göra på typ en vecka! ;)

Här kommer två bilder på en nyfödd liten gosse!! <3 

Sunderbyn once again...

värkarna kommer mer tätt och är intensivare nu... in till förlossningen för koll nu då!! hoppas bara det håller i sig... å inte drar ut på tiden så mkt!!! jag är inte så positiv, då blir jag bara besviken!! kramkram

Värkar

ingen sömn alls i natt.... typ 3 timmar fram till kl ett då jag vaknade med rätt täta, men inte regelbundna värkar! ont i ryggen, benen, magen, ljumskar, illamående osv :) Sen vid fyra tiden, ringde jag förlossningen bara för att kolla läget, då tyckte dom att jag skulle ta mig alvedon och ett varmt bad... sagt å gjort... så skönt med värme! Det lättade just då jag badade. Men sen när jag steg upp igen, kom värkarna tillbaka precis som förut. Nu har dom kommit regelbundet med 5 minuters mellanrum i 2 timmar... men det konstiga är att det är bättre då jag sitter upp än då jag ligger... nödig känner jag mig hela tiden, och det slemmar å har sig en massa där nerifrån! :)

Dessa värkar som jag har nu har jag inte känt förut, nu är dom mkt ondare och mer lika varje gång... det var knappt så Micke vågade åka iväg på jobbet nu i morse, men vi kom fram till att han är ju rätt snabbt hemma så de ska väl gå vägen om det blir ännu mer intensivt.

We´ll seee.... :)

Pussåkramz <3

SMV besöket! :)

idag var vi ju som sagt på SMV besöket ... där konstaterades efter två ultraljud av två olika läkare att bebis beräknas väga ca 3600-3700 gram! Allt såg bra ut men dom tyckte båda två att vi nu ska försöka få till en förlossning pga mina sammandragningar och förvärkar. Läkaren klämde och kände där nere, och jag är öppen ca 1.5 cm med helt utplånad tapp... så nu känns det bra att det börjar hända grejjer iaf! :)

 Jag börjar få tillbaka hoppet om att det blir bebis inom en snar framtid! Hon kände på bebis huvud och gjorde en hinnsvepning? som ja tror de heter  ;) körde upp fingrarna, levde om och grävde där inne... samtidigt som hon "tröck" bebis neråt! huvva.. jag höll på att skratta ihjäl mig då hon gjorde det, så tårarna rann... det kändes som att jag skulle pissa nere henne å hela stället... shiit :))) nu har jag en del blodiga, slemmiga flytningar, typ som mens ;) molande mensvärk och sammandragningar... Det var längesen d kom blod från muttan nu... hela 9 månader sen.. tänk att snart ska man börja ha mens igen ;) uscha :))) men en sak jag blev lite fundersam över som hon sa.... är ni säker på att det är en kille?!! hmm...... jaa, allt är blått här hemma..... men som hon sa... även tjejer kan ju ha blått om det nu skulle vara sååå! : )) bebis är för tillfället vild å busig i magen, han reagerar så fort man pratar å känner på magen! vårat lillhjärta, vem du nu är.. nu vill jag ha tillbaka mina "värkar" men jag tycker som att dom blir ondare å ondare.. fortsätt såå...... inte ofta man längtar efter att få ha ont å få d överstökat ;)

Jaaa.... vi får väl se om vi får träffa våran goLiam i morgon... eller inte... hade varit bättre om bebis kom då han är hos sin mamma.. men, men... we´ll see.... läkaren trodde väl på förlossing inom de närmsta dagarna, men man har ju blivit blåst förr! så  jag räknar med ett par veckor nu för att inte bli alltför besviken, även om jag hoppas.. jaja, nu vet jag att det händer "nåt" iallafall.....

Fick just ett samtal av min kära bror som tydligen är på väg hit.. alltid kul med spontanbesök! ;) Å syster kommer också snart.... söta fina ni! å hon bjöd oss på gomiddag idag igen.... laxen å potatisen, ingen gör den bättre än hon..... kramkramz!

<3

Nervös

........ för varje evigt långa dag som går nu blir jag faktiskt mer och mer nervös.... jag har känt mig så lugn och "cool" tidigare inför förlossningen... Men nu för varje dag som passerar så vet jag inte vart jag ska ta vägen... usch! Jag vill inte ha igångsättning, jag vill inte bli snittad, jag vill inte ha en stor bebis, jag vill inte att det ska göra oooont, jag vill inte spricka, vill inte mycket snart! Jag vill BARA ha ut våran bebis, ska det vara så förbaskat svårt?!! Men jag antar att han inte är redo för den stora världen ännu, och jag veeeeet att det finns fördelar med att vara gravid läääänge, men det känns inte så! Dessa värkar som kommer, sitter i ett dygn och sen försvinner! Bläää jag är spyleds på dom också! Just nu känns det faktiskt som att det inte kommer att bli någon bebis alls överhuvudtaget! Jag mår illa, är trött och orkar knappt tömma diskmaskinen nå mer... man går ju bara å väntar.... finns de nå värre än att gå över tiden?! BF+5 idag... kanske inte mycket i allas ögon.. men när varje dag känns som en vecka blir det förbannat jobbigt! å jag tror att alla dessa gravidhormoner börjar sprattla ännu mer nu.....! Jag är skitirriterad ena stunden, ledsen andra, superglad sen... inte kul.... igår skällde jag ut en dryg tjej som jobbade på kvantum för att hon inte lyssnade på mig, sen när jag blev arg så hände det grejjer.... förbannat vad irriterad man kan bli...

I natt har jag bara haft nån enstaka sammandragning, men jag får ju ändå inte sova! vaknar var å varannan minut för att vrida å vända på mig, på toaletten går jag typ 5 ggr per natt, så sömnen blir ju inte särskilt bra den heller...jag antar att det är därför jag blir extra grinig! Jag njuter ju såklart av att känna livet i magen, känna hans rörelser å hickningar, då blir jag GLAD och tänker på det fina.... och börjar tro på att det faktiskt kommer en bebis nån gång i framtiden... :)) men oron för vad som kommer att "hända" för att få  ut lillkrabaten har liksom börjat ta över nu! USCH. Jaja... nu ska jag försöka få tillbaka mina krafter å humör..... kanske vila en stund till...... å hoppas på ett bra ultraljud och besök hos läkaren i em..... Jag är ju rädd att han ska bli för stoooor...
Nej usch.... tack å hejs! Kramar från en leds gravid jag......!

Not yet....

för er som undrar... neej, det har inte kommit någon bebis ännu! Men vi väntar å myser på här hemma allihopa... gör mysiga grejjer tillsammans och vardagslyxar oss... Den som väntar på nåt gott..

Inatt vaknade jag kl 02.37 av att jag fick sånna onda sammandragningar, ca 4 st på 10 minuter kom jag fram till efter ett tag när jag började klocka dem....  jag låg i sängen säkert timma och kunde inte sova pga dessa täta sammandragningar och ryggont.

Upp å hoppa och i badet... gud så skönt med varmt vatten.. Sammandragningarna minskade och gjorde inte lika ont. Även värken i ryggen släppte då jag badade! Så nu känns det "bara" som att dessa sammandragningar är onda förvärkar.. Men vi får väl se... suck att det alltid ska avta! Nu kommer sammandragningarna inte lika regelbundet, och mestadels med typ 5 min mellan! Så vi får väl se vart detta leder..... hoppas dom kommer igång på allvar igen!

Å min kära familj som ringer och undrar angående detta.... jag loooovar, jag hör av mig då vi åker in på förlossningen!! :) <3 Ni är goa och omtänksamma, men alla dessa samtal och frågor blir superjobbiga då man själv går och väntar.... Å på tal om familjen, vilken underbar syster å kenny jag har har! ;) igår kom dom förbi med en jättefin orkidée i rosa och vitt och gofika!! dom är bara bäst!! bild skulle ha kommit om inte kameran låg redo i bilen ;)) blir det inte bebis så ska jag ta in den och fota idag... ;)

Hmm... sammandragningar igen..... yeees! I looove them.. mera mera!! ;)


Tackåhej.. hejsvejs! ;) Nu ska jag äta lite mera frukost ;) Vi får väl se om min kära sambo får åka och jobba eller inte! jag tror på det förstnämnda!


<3