........ för varje evigt långa dag som går nu blir jag faktiskt mer och mer nervös.... jag har känt mig så lugn och "cool" tidigare inför förlossningen... Men nu för varje dag som passerar så vet jag inte vart jag ska ta vägen... usch! Jag vill inte ha igångsättning, jag vill inte bli snittad, jag vill inte ha en stor bebis, jag vill inte att det ska göra oooont, jag vill inte spricka, vill inte mycket snart! Jag vill BARA ha ut våran bebis, ska det vara så förbaskat svårt?!! Men jag antar att han inte är redo för den stora världen ännu, och jag veeeeet att det finns fördelar med att vara gravid läääänge, men det känns inte så! Dessa värkar som kommer, sitter i ett dygn och sen försvinner! Bläää jag är spyleds på dom också! Just nu känns det faktiskt som att det inte kommer att bli någon bebis alls överhuvudtaget! Jag mår illa, är trött och orkar knappt tömma diskmaskinen nå mer... man går ju bara å väntar.... finns de nå värre än att gå över tiden?! BF+5 idag... kanske inte mycket i allas ögon.. men när varje dag känns som en vecka blir det förbannat jobbigt! å jag tror att alla dessa gravidhormoner börjar sprattla ännu mer nu.....! Jag är skitirriterad ena stunden, ledsen andra, superglad sen... inte kul.... igår skällde jag ut en dryg tjej som jobbade på kvantum för att hon inte lyssnade på mig, sen när jag blev arg så hände det grejjer.... förbannat vad irriterad man kan bli...
I natt har jag bara haft nån enstaka sammandragning, men jag får ju ändå inte sova! vaknar var å varannan minut för att vrida å vända på mig, på toaletten går jag typ 5 ggr per natt, så sömnen blir ju inte särskilt bra den heller...jag antar att det är därför jag blir extra grinig! Jag njuter ju såklart av att känna livet i magen, känna hans rörelser å hickningar, då blir jag GLAD och tänker på det fina.... och börjar tro på att det faktiskt kommer en bebis nån gång i framtiden... :)) men oron för vad som kommer att "hända" för att få ut lillkrabaten har liksom börjat ta över nu! USCH. Jaja... nu ska jag försöka få tillbaka mina krafter å humör..... kanske vila en stund till...... å hoppas på ett bra ultraljud och besök hos läkaren i em..... Jag är ju rädd att han ska bli för stoooor...
Nej usch.... tack å hejs! Kramar från en leds gravid jag......!
Förstår verkligen att det känns jobbigt nu å längtan gör att varje minut känns som timmar. Tycker att du kämpar på bra å är stark trots att det dröjer. Många styrkekramar å hoppas att det går bra i em. <3 / Ingela
SvaraRaderaNaw fina syster,du kan inte styra detta,han kommer när han är redo,förstår att du är less,men du är snart i mål :) försök njuta dom här få sista dagarna,för snart är du MAMMA :)) Kram från syster och moster S :o)
SvaraRaderaHåller m Ingela!! Tänk; jag gick 19 dagar över m Eric:)) det går bra, och ut kommer han på ett elr annat sätt! Dina tankar och känslor är acceptabla, de har man i ditt läge! Ena stunden glad , nästa stund livrädd, ledsen arg och jäkligt trött och less!! Själv ville jag knappt prata m någon den sista veckan:) när jag väl var på bb trodde jag aldrig han skulle komma ut, som att, oj ska jag föda nu:)) så, tillåt dig själv att känna så här ; det har du all rätt till<3 kram mamma
SvaraRadera