Våran gosse

Lördagen den 5/5- 2012. Kl. 08.52 föddes vår lilla gosse som vägde 3550 gram och var 52 cm lång. Han är världens finaste lilla kille, och vi är så lyckliga allihopa! Han är så lugn och snäll med sin mamma och pappa och gör inte mycket väsen av sig. 

En liten berättelse av hur det gick till då gossen kom till världen... <3

Gossen föddes genom ett akut kejsarsnitt eftersom jag hade väldigt sega och långdragna värkar i nästan två dygn som bara gjorde att jag plågades.. Jag öppnades endast 2 cm på denna tid.. Att jag inte öppnades mer berodde på att jag hade hög feber och infektion, det var antagligen därför som värkarbetet inte gick mer framåt än vad det gjorde. Vi kom in på BB kl elva på förmiddagen i fredags, kollade ctg osv, jag hade täta värkar... men vi blev hemskickade igen eftersom jag inte öppnats så mycket ännu. När vi kom hem började jag få feber och frossa och mådde inte alls bra, jag låg i sängen och grinade med dessa hemska värkar som fortfarande kom med 3 minuters mellanrum, ibland tätare. Nej. nu får det vara nog tänkte jag. Tog telefonen och ringde förlossningen och berättade att jag nu också fått feber och frossa.. Jag var välkommen in dit igen...

Kl 16 var vi inne på förlossningen igen, och dom satte upp mig på ctgn... jaa värkarna var desamma.. men det hände liksom ingenting där nere. Jag hade 39 graders feber och frös och svettades om vartannat.. Pågrund av min feber satte dom in mig på dropp antibiotika direkt och även vanligt dropp, men dessa omgångar av dropp och en massa värktabletter hjälpte inte. Febern ville inte ner.. och det ville fortfarande inte hända någonting där nere. Jag öppnades inte, och det kände liksom meningslöst att plågas av dessa värkar. Jag fick ju ingen sömn heller på grund av värkarna, så jag fick en sovdos morfin för att kunna sova, och sov ca 2 timmar denna natt iaf...

På Lördag morgon kl 7 vaknade jag av att jag frös så förbaskat, och kände att febern steg ännu mer. Barnmorskan Sigrid kom in på rummet och kollade och fixade med mig... Plötsligt blev det blött... en stor pöl i hela sängen... NU gick vattnet sa jag... :) mycket riktigt, det var vattenavgång.. och barnmorskan blev glad för att det fixat sig själv... dom hade nämligen tänkt ta hål på hinnorna som nästa steg i förlossningen... Sen gav hon mig lite fil i en mugg,  jag var ju helt slut av att inte ha ätit på länge.. men snabbt kom hon tillbaka igen... drick inget mer.... du ska över på förlossningen nu... å vi vet inte hur det här slutar.

Okeeej. jag började ana och misstänka att det skulle bli som jag trott och samtidigt fasat.. ett snitt... men i detta läge brydde jag mig inte alls om det jag oroat mig för.. att bli snittad! jag ville ju bara slippa dessa värkar, plågan, febern å MEST av allt.. så ville jag få ut våran gosse frisk och kry.

Väl över på förlossningen igen så kopplade dom på ctgn, och det stod ett streck på hjärtljuden, jag höll ju på att dö ! men snabbt började hjärtat att ticka där på skärmen....! fyfan! det var långa sekunder innan dom syntes... usch. jag blev livrädd.... och hann tänka mycket!!! Nu när jag fick värkar så sjönk bebbes hjärtljud och gick ner till 60 ibland.. ibland var den uppe på 180... det verkade som att bebis inte mådde så bra nu. Jag blev orolig, men behöll fortfarande mitt lugn, trots allt så kände jag mig lugn rakt igenom hela tiden..

Barnmorskorna var rejält oroliga, och jag såg i deras ögon att dom funderade på hur bebis egentligen hade det där inne i magen..... usch.. kommer inte glömma deras blickar.. dom kom in om och om igen och gav mig bricanyl för att stoppa värkarna.. En av dessa söta barnmorskor hette Sigrid. Jag tror jag fick 3 omgångar av bricanyl och värkarna/sammandragningarna fortsatte komma ännu.. Jag sa..  nu får ni ta ut honom... jaa, dom sa att vi måste nog det, för att bebisen kommer inte att orka med en vanlig förlossning. Vi hann bara säga det, så kom läkaren in som skulle snitta mig.. en supersöt tjej som hette Anastasia, hon förklarade hur snittet skulle gå till, och att det inte skulle dröja länge. Klockan var då kring åtta, och det hade gått en timma sen jag kom över på förlossningen. Hon sa att snittet kommer att ske innan klockan 9.  Det tog inte många minuter så fick jag en kateter och rullades över på operationsavdelningen.. En läkare frågade mig.. har du varit med om det här förut? neeej, svarade jag.. bara då jag själv föddes, men de minns jag inte så mycket av :)))

Väl inne på operationsrummet så flyttades jag över på operationssängen... dom la ryggbedövningen, och började jobba på :) När dom skulle lägga bedövningen så hade jag svårt att veta hur jag skulle ligga... in med magen, ut med rumpan.. hej å hå... hehe... ja hur de nu var, det var svårt å ligga bra iaf.. men dom satt dit den! ;) Benen började försvinna och det värmde och brände från magen å neråt. Micke höll på att svimma då dom satte ryggbedövningen eftersom han inte tål nålar ( blod går hur bra som helst, han såg tom mina tarmar å grejjer i magen)...så han fick sätta sig ner på golvet ett par minuter för att inte svimma! jag var i denna stund lite smått orolig för att han skulle missa bebis födelse.. men det gick fint.. Klockan 08.52 hördes ett litet lätt skrik, och en liten söt tomtenisse var född,... dom visade upp honom för mig, och jag fick se att det var en liten kille! :) sen sprang dom iväg med honom och Micke följde med... det var min första tanke.. att vilken liten nisse.. han ska heta nåt med Nils i mellannamn.... men vi får väl se.. namn är inte bestämt! ;) 

Gubben hade feber och en sänka på 70 då han föddes, så dom satte in penicillin direkt.... Jag trodde att snittet skulle vara mer obehagligt och kännas mer än det gjorde.. det kändes bara att dom bökade på där i magen, tröck och så... men inget mer.... Just efteråt började jag må illa och spy, så jag fick syrgas... direkt masken var borta, så kom illamåendet igen...

Efter dom sytt ihop mig så skjutsades jag iväg till en övervakningsavdelning, där alla möjliga patienter som opererats låg... Där fick jag ligga från klockan 10- 13.30.. jag spydde och mådde dåligt, och var så trött.. hade syrgasmask hela tiden. Jag vågade inte somna för att det kändes som att jag skulle svimma eller dö om jag gjorde det :) kände mig så svag i hela kroppen....

Men sen då klockan började närma sig ett kände jag att nu kan jag inte stå ut nå mer... nu är jag nog stark... jag måste ju få åka iväg och träffa min prins å älskling nu..... jag visste inte vart mina killar var, eller hur gossen mådde.. så det var hemskt att ligga där... från och med att jag sagt till om att jag ville åka iväg upp på bb.. fick jag vänta ca 40 min, jag blev lite otålig, och det var underbart att sen få rulla in på bb där mina prinsar satt och väntade på mig. Micke hade inte heller en aning om hur jag mådde eller vart jag var... lite dålig info där kan jag tycka! :) Strax efter jag kommit tillbaka så kommer en barnläkare in.... jag har ett tråkigt besked...eran lilla gosse måste flytta över till barn- IVA, avd. 56. eftersom han har infektion, och feber.... så gossen hade också fått samma skiiiit som jag.. som vi inte än vet vad det är ännu.. Men jag misstänker att min GBS, satt spår i oss båda!  Så då tog dom med sig lillkillen och gick över dit. Jag stannade kvar på BB och vilade upp mig ett tag till.. på eftermiddan rullades jag över till avd. 56 för att vara med lillkillen igen en stund. Vi mös ett tag, för att sedan gå tillbaka och sova på bb. Tur att Micke fick sova där med mig, även om det inte var de bästa sängarna för papporna! ;) Jag behövde verkligen honom nu...

På Söndagen fick jag en hemsk huvudvärk och kunde inte röra mig... jag spydde och mådde illa av denna hemska huvudvärk.. usch! jag var tvungen att ligga plant i sängen hela tiden för att inte huvudet skulle pulsera eller sprängas sönder. En barnmorska pratade om att hon trodde jag fått spinalhuvudvärk, då vätska från ryggmärgsbedövningen läcker ut på någe sätt.. tydligen rätt vanligt! men huvudvärken är då den värsta jag varit med om.. usch.... jag fick koffeintabletter, och de var då min räddning, huvudvärken lindrades, det gjorde ju såå ont att jag inte ens kunde titta. eller röra huvudet.. bara ligga plant..  min feber ville fortfarande inte gå ner, och höll i sig i två dagar trots all penicillin. Sen på tisdag var jag så pigg så jag blev utskriven...men inte gossen, så vi fick sova en natt med honom på avd. 56...Och det var ju rena lyxen att vara där om man jämför med standarden på bb..

 På onsdagsmorgonen var även gossens sänka nere på 20, istället för 70 som när han föddes.. så då fick även han permis från sjukhuset på onsdag.. vilket innebär att vi åker in morgon och kväll för att ge penicillin genom den nål han har i huvudet....  och den ska han ha i 10 dagar från och med då han föddes.... så sista dagen på måndag då... :) Han fick ju sond de första dagarna, för att sedan bli piggare och börja orka suga från napp/flaska... nu suger han även på bröstet hur bra som helst...och mjölken har kommit igång på riktigt.. just nu är vi bara hemma och myser med varandra allihopa.

 Liam är världens bästa storebror och så rädd om sin lillebror. Själv äter jag också en del mediciner nu, 2 olika sorters penicillin, spruta mot blodproppar, koffeintabletter och värktabletter.. men idag har jag börjat känna mig riktigt pigg och alert... och ha mer matlust!  och för att inte tala om såret... det har gjort ont, slitit och dragit, jag har haft tungt att andas mm.... men idag känns det faktiskt mkt bättre med det också... nu ska jag snart ta mig en skön dusch, har inte vågat mig på att duscha på ett par dagar för att jag har varit rädd att bandaget ska lossna... Här en dag blev det varmt och rött ovanför såret, och jag blev orolig, men nu är de bättre. Som jag sa då jag satt och ammade gossen idag.... allt detta spelar ingen roll alls! jag hade kunnat göra om allt jobbigt för den underbara skatt vi fått. Han är världens finaste och lugnaste kille <3 och jag älskar honom över allt annat. Detta som jag fått vara med om går inte att beskriva i ord, men detta är ett försök att förklara och visa det jag upplevt i ord, och det är kul att ha kvar som minne sen i framtiden!

man glömmer så fort, jag har redan glömt en massa och kommer säkert att komma på mer sen! 

Nej, nu ska jag ta mig den där sköna duschen å raka mig... som jag inte fått göra på typ en vecka! ;)

Här kommer två bilder på en nyfödd liten gosse!! <3